Det är dags…

Var sak har sin tid och det har nu blivit dags för mig att lägga elitsatsningen åt sidan. Det är med blandade känslor jag nu lämnar skidspåret.

En lång sommar och höst har gått sedan sista målgången i Levi i april, en tid som ägnats åt familjen och huset. En tid att få iordning alla projekt som ställts åt sidan och framförallt tid som varit uppskattad för familjen där barnen har varit lyckliga över att få ha pappa hemma varje dag! En tid utan att lägga press på sig själv och att pressa sig själv till det yttersta har gjort mig och de gamla skadorna gott.

Jag blev ingen VM medaljör, inte heller någon Vasaloppsvinnare. Men klart att man ändå kan känna sig lite stolt emellanåt över sin tid i skidspåret. Den resan jag fått uppleva hade jag inte kunnat drömma om när jag stod på startlinjen i min första skidtävling som 17-åring i Lilla SS i Falun, där jag fick avstå andra dagens jaktstart pga att jag aldrig stått på ett par skejtskidor. Detta till 54 världscupstarter, en VM start, 6 säsonger i Ski Classics och tävlingar från Kina till Canada, Davos till Sochi, Sälen till Mora. Men kanske den bästa ändå blev SM guldet på 5-milen i Åsarna.

Men det är inte utan att känna att den där cykelkraschen hösten 2015 och frakturerna som följde ändrade villkoren för min fortsatta skidkarriär. Efter den förlorade säsongen som följde bestämde jag mig för att verkligen ge mig chansen att komma tillbaka, trots läkares varningar om att skidkarriären kunde vara över redan då. Ytterligare tre säsonger blev det, men smärtan som följde under alla följande träningspass sedan dess har nu gjort att motivationen för fortsatt satsning inte längre är 100 %.

Jag vill tacka alla som varit med på resan. Min familj Anna, Lilly och Nilla, mamma och pappa, farfar (min största supporter som hann vara med när jag vann Klarälvsloppet under sina sista dagar), släkt och vänner, lyckönskningar och hejarop. Alla lagkamrater och teammedlemmar, jag kommer sakna er! Tack till mitt sponsornätverk ”teamjens” som varit ett otroligt stöd genom med- och motgång. Materialsponsorer som varit med hela vägen, Salomon, Swix, Fischer och Lillsport! Mitt fantastiska serviceteam som varit på plats under alla Vasalopp, min mentala coach Magnus Tångring, Svenska Skidförbundet för förtroendet i landslaget, Anders och Jörgen Aukland för ert driv och chansen att utvecklas ytterligare med sjukt tuff träning i Team Santander, Daniel och Rikard Tynell m.fam. för ert intresse och proffsighet samt det förtroende och chansen ni gav mig i Team Tynell!

Stort tack!

Skidhälsningar Jens

Framtidsplaner då? Många idéer, men svårt att fundera för djupt då jag alltid går in till 100 procent i det projekt jag är i för stunden. Just nu ligger fokus på att bygga klart huset vi renoverat senaste 1,5 året och som vi nu äntligen kunnat flytta in i. Framöver, något praktiskt, snickare kanske? ventilationstekniker? rörmokare? drönarpilot? Vi får se 🙂

Sista racet

Då var säsongen över efter sista racet i Ylläs-Levi på 67 km. En riktigt fin tävling i fin terräng men tyvärr för min del med en form som kunde varit bättre. Till slut i mål på en 69:e plats…

Känns ändå skönt att avsluta säsongen som får summeras med en del strul. Visserligen var det på väg åt rätt håll innan Vasaloppet men det grusades tyvärr i en rejäl förkylning två veckor innan. Efter Birkebeinerrennet var jag på väg tillbaka igen men återigen en sjukdom med feber, magproblem och förkylning gjorde att det blev svårt att avsluta på annat sätt än det blev.

Detta var också den sista tävlingen för Team Tynell då Rikard nu gjort sin sista säsong och teamet läggs ned. Jag är otroligt tacksam för att jag fick chansen att köra för teamet och fortsätta min satsning efter det tvära slutet i Team Santander. Ett mer familjärt men ändå proffsigt upplägg får man leta efter!

Nu blir det semester en vända framöver och se till att huset blir inflyttningsklart!

Skid- och vårhälsningar Jens

I mål efter Birken

En fin skiddag blev det idag i Birkebeinerrennet med 54 tuffa kilometer. Efter omständigheterna med sjukdom före Vasan, armbågsproblem och svårt att komma igång med skidåkningen igen efter det så var det ändå en ok dag. Visst, det är inte skoj att åka in på en 34:e plats men jag fick för en gångs skull en ärlig chans och kunde åka hela vägen utan skador och strul och var trött i mål.

Här lite av innehållet idag i den 3,5 kg tunga ryggsäcken. En påse sand, 14 st AA batterier, en vikt på 1,25 kg samt byxor, jacka, torr tröja, buff, mössa och vantar. Samt mobilen som fick hänga med.

Höll inte

Vilket lopp, tungåkt och långsamt. Men för min del usla förberedelser med 11 dagars förkylning följt av ryggproblem och osäkert om jag skulle starta ända in till söndag morgon.

Efter ca 25 km började armbågen att strula och efter det fick jag kriga med smärta varje stavtag. Körde på ändå men med förberedelser av kaos var armarna slut in i Lundbäcksbackarna och var tvungen att inse att det bästa var att kliva av i Oxberg för att inte armbågen skulle gå sönder helt.

Så var det med det…

Taskig tajming

Nu är det inte många dagar kvar till årets höjdpunkt. Men jag hade gärna haft en bättre uppladdning bakom mig. Har precis avverkat en 10-dagars dunderförkylning och idag börjat röra mig så smått.

Så inte riktigt den förberedelsen jag hade hoppats på och just nu är det bara att ta det dag för dag. Det får bli en uppladdning helt på känsla och bara försöka komma in i skidåkningen igen.

I alla fall på plats i Sälen och självklart hoppas jag på start på söndag!

Sportlovshälsningar Jens

Då försöker vi igen…

Fortfarande i München efter ett dygn av kaos och inställda flyg. Bokade hotell igår kväll vilket visade sig vara dubbelbokat så vi fick tillbringa natten på en soffa på flygplatsen.. Nu gör jag ett nytt försök att komma hem. Är uppe i två dygns resa hittills 😏

Vi hade ju i alla fall tur med vädret! idag…..

Snöproblem..

Då var vi på väg hem från Toblach efter en veckas uppladdning. Uppladdningen startade efter Marcialonga med vila och sedan några bra träningsdagar i Val di Fiemme. Efter det resa till Toblach för tävling lördag.

Men… snön gjorde att området blivit lavinområde och därmed fick inte tävlingen köras, inställt!

Avslutade vistelsen i Toblach med ett bra intervallpass i världscupbanan innan en lång resa till München igår kväll. Brennerpasset avstängt pga. snö och stillastående lastbilar. Köer och omvägar och idag likaså, snö och kaos. Sitter nu på planet och hoppas ta oss iväg till Stockholm…

Ska bli skönt att komma hem (när det nu blir..) och ladda om och gå in i ”Vasamode”. Alltid lite speciellt att ladda inför den tävlingen och oavsett om formen inte infunnit sig som jag vill har jag stor tro på att det kommer att förbättras till Vasaloppet!

För övrigt ganska fint väder i Val di Fiemme!

Men blåsigt i höstas! Inte många träd som klarat sig