Vardagen med skadad skidåkare och busig 1-åring

Jag minns så väl den där förmiddagen i slutet av oktober, det stod att älsklingen ringde… Jag anade direkt att något inte stod rätt till, de skulle ju ut på en heldagstur på cykeln… Ringer du nu? Ja, tyvärr vi har kraschat! Kvällen innan pratade jag med Jens och han tycktes vara i sitt livs form… 

Beskedet om brått i både båtbenet och språngbenet kom sedan som ett hårt slag, de känslorna jag kände för Jens går inte att beskriva. Men… I samma sekund bestämde jag mig för att detta skulle vi tillsammans klara och Jens skulle komma stärkt ur denna tunga motgång! 

Jag ska erkänna att det inte varit lätt alla dagar, med en dotter som upptäcker världen, som är mer högt än lågt och som pappa inte har en chans att varken hänga med eller byta blöja på, räcker inte energin till alltid. Tack vare våra fantastiska föräldrar som alltid ställer upp, får jag släppa allt och knyta på mig skridskorna ett par kvällar i veckan, lira hockey och tanka energi. Jag är tidigare van att vara den som följer med Jens på skidtävlingar, anpassa livet efter honom… I vinter har det varit ombytta roller och Jens har istället varit Vansbro damlags största fan. Jag inser att detta är något tillfälligt, så njuter desto mer! 

För övrigt går dagarna runt utan risk att bli rastlös i alla fall. Frukost, sanering, påklädnad, lek, bus, pulkaåkning, blöjbyten, lyft ner från bord, matlagning, lek och mera bus och mys. Sittandes i rullstolen försöker Jens hänga med så gott han kan… Låter som att han inte gör så mycket mer än så, MEN det kan jag lova att han gör! Jag är så otroligt stolt över denna kille, trots all smärta och förlorad säsong har han från dag ett gjort det han kunnat och hållit humöret uppe! Till en början var det att vifta på tårna, ja det var där vi började… Sedan gipset rök har många timmar tillbringats i bassängen och nere på gymmet. Hornen är större än någonsin, viljan att stå överst svämmar över liksom motivationen att göra det som krävs. De dagar det känns tyngre, lättar Lilly upp tillvaron med sin charm och energi och påminner oss om vad som egentligen betyder något. Vägen tillbaka är lång, men vi är ett grymt team och jag ser fram emot att följa Jens fortsatta resa, både som individ och skidåkare. För mycket händer med en människa i motgång!

Kram Anna 

  

En reaktion på ”Vardagen med skadad skidåkare och busig 1-åring

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s