Säsongen är över

Sitter nu på bussen på väg hem från Motala där vi idag spelade säsongens sista match, vann med 7-2 och slutade tvåa i serien. Förr om åren kändes det lite som en lättnad när säsongen var över, men just nu känner jag mest en tomhet… Har ju tidigare tvingats sluta med all elitidrott pga skador och sjukdom, innan det spelade man och tog allt förgivet. Tack vare all motgång ser jag idag på idrotten på ett helt annat sätt. Jag njuter varje gång jag orkar och är så pass hel att jag kan vara med på isen, jag njuter av doften av svett och liniment i omklädningsrummet, jag njuter av mjölksyran som sprutar i benen efter ett intensivt byte och jag njuter av att vara en del av en gemenskap! Jag hade önskat att jag hade denna erfarenhet lite tidigare, då jag var ung och hade en dröm om att få dra på mig den blågula tröjan, då jag kunde offra allt för idrotten. Då tränade jag för mycket, vilade för sällan och körde över kroppen i jakt på att bli bäst… Kan samtidigt inte ångra något, för tack vare den berömda väggen så är jag en annan person idag. Att uppskatta det mindre är en gåva som gör mig till en lyckligare människa! 
Idag var första matchen på hela säsongen som inte Jens var med i båset. Han var bra sugen, men har ju ett eget jobb att sköta! På tal om motgång, att se Jens träna nu, sedan kryckorna rök, är en fröjd! Den lyckan, glädjen och motivationen har jag aldrig tidigare sett! Den mannen kommer att gå långt! 

Bussen rullar vidare, är ju långt till Motala… Men nu vill jag bara hem, hem till Lilly! Som idag varit hemma hos mormor hela dagen. Den ungen är fantastisk, så glad, så busig, så rolig, så charmig och alldeles alldeles underbar! 

  
Ha dä!

/ Anna 

Annonser

Nu börjar vägen tillbaka!

Äntligen får jag nu börja belasta foten igen! Efter 3,5 månader utan att lägga någon tyngd på foten och efter tid i både rullstol och på kryckor får jag äntligen börja gå igen! Men eftersom ett stift stack ut från benet blev det flera extra kontroller innan det konstaterades att det inte stack ut mer än in i brosket och därför inte påverkar någon led runt om. Känns bra eftersom det annars blivit en operation till och ännu längre tid att komma tillbaka. 

I skor kan jag nu ta mig fram utan kryckor men styrkan är så klart väldigt nedsatt och det är mycket som ska stärkas upp innan jag kan gå utan smärta. Idag har jag träffat sjukgymnast och fått övningar som blir en stor del i träningen framöver. Nu är det viktigaste att få upp styrka och rörlighet i foten för att jag långsiktigt ska kunna komma tillbaka på ett bra sätt igen! Brukar kunna ta lång tid vid just talusftakturer eftersom det är en led som är bruten men jag ska göra allt för att motbevisa det!

Men härligt att vara på benen igen, vägen tillbaka har börjat på riktigt!

I väntans tider

Efter ett par veckors förkylning har jag nu kommit igång med det jag kan igen. Fått upp bättre rörlighet i handen och har kunnat göra bra rehabträning under sjukdomsperioden. Nu har även Lilly blivit sjukling med 40 graders feber här hemma. Skönt att man inte behöver vara rädd för att smittas då jag inte ska tävla denna helg heller…

I tisdags var jag in på ny röntgen av både hand och fot. Men läkartiden har jag inte förrän på tisdag nästa vecka så just nu går jag i väntans tider för att få veta utsikterna om framtiden! Hoppas så klart på positiva besked men är också beredd på att det kan ta längre tid då det är ett krångligt ben att läka.

Ikväll ska jag på Björborevyn och blir med och pratar om min situation under företagsträffen innan. Tills dess åker jag till Vansbro och kör jag ett sim- och styrkepass.

 Tidsfördriv med hockeyläsning, hoppas på att ”kryckskägget” ryker mycket snart!

/ Jens

Vi håller tummarna

Det var den snön sa jag och kollade ut på gården som plötsligt bestod av vattenpölar och is… Men, Jens kan ändå inte åka skidor, ishockey kan man spela ändå och Lilly älskar ju att leka med vatten. Tänk att vara 1 år och få fritt spelrum ute bland alla pölar, Lilly utnyttjade det maximalt😊 Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder… 

  
I söndags spelade vi ”seriefinal” mot Skärplinge, vi behövde tre poäng med oss hem. Det blev en jämn och spännande match, men med 41 sekunder kvar av matchen gjorde de 1-0 och vi förlorade chansen att gå upp i division 1 nästa säsong. Men kan vara lika så bra då vi behöver mer träning och tid att utvecklas för att snart kunna hävda oss i en tuffare serie. Det är helt sjukt vad kul det är att spela hockey! Tvingades sluta min egen elitsatsning redan som 21-åring pga skador och sjukdom, spelade då i Leksand och kunde inte drömma om vad som väntade i livet 10 år senare… Kändes som att hela min identitet gick förlorad, jag var ju idrottstjejen nr1… Ja, ja, detta är en egen historia som jag kanske får möjlighet att dela med mig av en annan gång, i vilket fall som helst är jag sååå tacksam över att nu kunna vara en del av ett lag igen och få uppleva den glädjen som hockeyn ger! Detta hemma i Vansbro! 

Just nu sitter jag ensam hemma, en ovan känsla kan jag lova! Jens har med sig Lilly till Mora där han idag gjort en ny röntgen. Sedan skulle de passa på att hälsa på Jens släkt. Blir otroligt spännande att få höra resultatet av röntgen! Ska han få börja belasta fot och hand eller väntar fler veckor åkandes i rullstol och hoppandes på kryckor… Jag tror och hoppas på ett positivt besked. Tycker att Jens den sista tiden börjar kännas något rastlös, vilket jag tror är kroppens sätt att säga att det närmar sig… Min kämpe är så värd att få ta nästa kliv! Jag håller tummarna, kryper ner under filten och känner av hur det är att vara helt ensam för en kväll.

Må gott! / Anna