Vi håller tummarna

Det var den snön sa jag och kollade ut på gården som plötsligt bestod av vattenpölar och is… Men, Jens kan ändå inte åka skidor, ishockey kan man spela ändå och Lilly älskar ju att leka med vatten. Tänk att vara 1 år och få fritt spelrum ute bland alla pölar, Lilly utnyttjade det maximalt😊 Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder… 

  
I söndags spelade vi ”seriefinal” mot Skärplinge, vi behövde tre poäng med oss hem. Det blev en jämn och spännande match, men med 41 sekunder kvar av matchen gjorde de 1-0 och vi förlorade chansen att gå upp i division 1 nästa säsong. Men kan vara lika så bra då vi behöver mer träning och tid att utvecklas för att snart kunna hävda oss i en tuffare serie. Det är helt sjukt vad kul det är att spela hockey! Tvingades sluta min egen elitsatsning redan som 21-åring pga skador och sjukdom, spelade då i Leksand och kunde inte drömma om vad som väntade i livet 10 år senare… Kändes som att hela min identitet gick förlorad, jag var ju idrottstjejen nr1… Ja, ja, detta är en egen historia som jag kanske får möjlighet att dela med mig av en annan gång, i vilket fall som helst är jag sååå tacksam över att nu kunna vara en del av ett lag igen och få uppleva den glädjen som hockeyn ger! Detta hemma i Vansbro! 

Just nu sitter jag ensam hemma, en ovan känsla kan jag lova! Jens har med sig Lilly till Mora där han idag gjort en ny röntgen. Sedan skulle de passa på att hälsa på Jens släkt. Blir otroligt spännande att få höra resultatet av röntgen! Ska han få börja belasta fot och hand eller väntar fler veckor åkandes i rullstol och hoppandes på kryckor… Jag tror och hoppas på ett positivt besked. Tycker att Jens den sista tiden börjar kännas något rastlös, vilket jag tror är kroppens sätt att säga att det närmar sig… Min kämpe är så värd att få ta nästa kliv! Jag håller tummarna, kryper ner under filten och känner av hur det är att vara helt ensam för en kväll.

Må gott! / Anna