Säsongen är över

Sitter nu på bussen på väg hem från Motala där vi idag spelade säsongens sista match, vann med 7-2 och slutade tvåa i serien. Förr om åren kändes det lite som en lättnad när säsongen var över, men just nu känner jag mest en tomhet… Har ju tidigare tvingats sluta med all elitidrott pga skador och sjukdom, innan det spelade man och tog allt förgivet. Tack vare all motgång ser jag idag på idrotten på ett helt annat sätt. Jag njuter varje gång jag orkar och är så pass hel att jag kan vara med på isen, jag njuter av doften av svett och liniment i omklädningsrummet, jag njuter av mjölksyran som sprutar i benen efter ett intensivt byte och jag njuter av att vara en del av en gemenskap! Jag hade önskat att jag hade denna erfarenhet lite tidigare, då jag var ung och hade en dröm om att få dra på mig den blågula tröjan, då jag kunde offra allt för idrotten. Då tränade jag för mycket, vilade för sällan och körde över kroppen i jakt på att bli bäst… Kan samtidigt inte ångra något, för tack vare den berömda väggen så är jag en annan person idag. Att uppskatta det mindre är en gåva som gör mig till en lyckligare människa! 
Idag var första matchen på hela säsongen som inte Jens var med i båset. Han var bra sugen, men har ju ett eget jobb att sköta! På tal om motgång, att se Jens träna nu, sedan kryckorna rök, är en fröjd! Den lyckan, glädjen och motivationen har jag aldrig tidigare sett! Den mannen kommer att gå långt! 

Bussen rullar vidare, är ju långt till Motala… Men nu vill jag bara hem, hem till Lilly! Som idag varit hemma hos mormor hela dagen. Den ungen är fantastisk, så glad, så busig, så rolig, så charmig och alldeles alldeles underbar! 

  
Ha dä!

/ Anna