Tänk att tio dagar kan kännas så långa men samtidigt gå så snabbt, imorgon kväll kommer Jens hem igen! Efterlängtad!
När jag pratade med honom igår kände han sig sliten efter många pass på hög höjd, skulle vila på eftermiddagen, sa han, så att han skulle ha lite krafter kvar när han kom hem… Hihi, låter lite bakvänt men sanningen är nog den att det går åt mer krafter här hemma än på ett träningsläger.
Som tur är har jag fått hjälp av andras krafter här hemma dessa dagar. Kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är över all hjälp jag fått och får. Med Nilla som en period skrikit om kvällarna och Lilly som kommit in i en slags trotsperiod och krånglat vid läggning, hade det varit lite väl spännande och utmanande att på egen hand fixat alla nattningar…
Förutom Jens så saknar jag mer och mer min ishockey, tränaren ringde här om dagen och frågade om jag snart var redo att dyka upp. Vi får allt se, men nog vore det sjukt skoj att få glida lite på isen igen. I mån av tid och ork har jag börjar stärka upp kroppen efter allt… Förhoppningsvis kommer en bild från ishallen inom kort😜
Kramar / Anna