Comeback

Så kom den efterlängtade dagen då jag kände mig redo att snöra på mig skridskorna igen. Har förträngt hur otroligt kul det är att lira hockey, för att saknaden inte skulle vara outhärdlig… 

Bara känslan av att kliva in i omklädningsrummet, känna doften av äkta hockeysvett, höra tjejernas skönsång och dra på sig utrustningen igen… Det har jag saknat! 

Första kontakten med pucken fick mig att le med hela ansiktet, känslan var inte den bästa men samtidigt kändes det som igår. Nu gäller det bara att lyckas hålla igen lite så kroppen får en ärlig chans att hänga med. Konstigt hur man kan genomföra en ishockeyträning på en och en halv timme utan problem när man för övrigt känner sig som ett vandrande spöke… 

   
 
Tusen tack världens bästa mamma som gjorde detta möjligt! Det bästa av allt denna kväll var att Nilla inte hade haft så ont i magen, utan var vaken en hel del och bara fick njuta av livet. Två månader har nu gått sedan hon kom till oss, det är ofattbart hur fort det går… 

  
Återstår att se hur mycket ishockey jag får möjlighet att spela i vinter, men med en mjölkpump, lite ersättning och världens bästa sambo och föräldrar så hoppas jag få tillfälle att njuta fler gånger där ute på isen… 

Kram / Anna 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s