Juletider i bilder

God Fortsättning / Anna 

Älskade mormor

Tänk vad livet är märkligt, oftast går det i 110 och känns som ett pussel. Små motgångar känns som hela världen… Man planerar och försöker klämma in så mycket det bara går… 

Idag försöker jag bara andas, en kram från Lilly får mig att gråta, ser det vackra i ett ljus som brinner och högst upp på önskelistan står en önskan om att någon gång få träffa min älskade mormor igen. Men jag vet att det inte blir i det här livet… 

Min mormor fick leva 94 år, vad hon hann uppleva går inte ens att föreställa sig, jag fick 32 år med henne och har alltid haft henne som min stora trygghet… 

Hon var sååå trött på slutet, sov mest där hemma i sin fåtölj. Eller hemma hos mamma, mormor i fåtöljen och jag passade på att vila med Nilla på bröstet i soffan. Vi vilade alla tre, av olika anledningar… 

Våra ”småkullor” var det som fick henne att le på slutet, att orka öppna ögonen och säga hej… Nu finns bara minnen kvar, minnen som gör så ont samtidigt som det känns så vackert.

En påminnelse om vad som betyder något, en påminnelse om att vi ska passa på att ta hand om varandra och som mormor ofta sa, berätta allt gott du tänker… Det ska jag bli bättre på mormor❤️ 

Ta hand om varandra där ute! / Anna 

”Din tid kommer”

Ja så låter det i mina öron, Håkan Hellström får intala mig att så blir fallet. För den här helgen är även denna körd… Denna gång ingen fotfraktur, båtben, rygg eller förkylning. Magsjuka har gått i gänget här i Livigno och Andreas och Øyvind var riktigt sjuka i helgen och missade tävlingen i Pontresina. Därför har de isolerats medan jag, Tord och Anders höll oss undan och åt ute på restaurang istället för att möta dem i matsalen. 

Tyvärr räckte tydligen inte det då jag inatt fick frossa och dålig mage, ännu inte riktig magsjuka men lätt feber under dagen. Tävling om 36 timmar känns omöjligt för mig. Jag har blivit van vid det här stadiet, saker och ting blir inte som man tänkt sig och nu är det bara att bli frisk och ladda för de fortsatta tävlingarna i januari! ”Min tid kommer…”

Adventstider

I skrivande stund ligger Nilla i sitt babygym och sover, Lilly är hemma hos farmor och farfar och jag njuter av möjligheten att sitta ner på rumpan och skriva några rader. De flesta dagar går i ett och jag får jaga andrum och tillfällen att få sitta ner i någon minut…. Ooops, där vaknade Nilla… Återkommer… 

Så, nu är det lugnt igen, sex timmar senare… 

Under de timmarna har jag hunnit ge Nilla mat, tröstat, bytt några blöjor, vaggat, pratat med Jens och till och med avklarat en till hockeyträning. 

Jens verkar ha det riktigt bra i Italien och låter väldigt harmonisk. Ska bli riktigt skoj att följa honom och teamet på lördag, verkar till och med som att det går att se loppet på svt. 

Imorgon är en stor dag, då Lilly ska få öppna det första paketet i sin julkalender och den första luckan i pixikalendern som hon fick av morfar och Ulla. Känns ofattbart att det redan är december månad och att vi har en tjej som är så stor så hon ska få uppleva spänningen med adventstider…  

  Blir julstämning så fort solen gått ner i alla fall…

  Moster Ida och Lilly bakar lussekatter

  Alltid kul att få vara lite kreativ

  Vem har sagt att det krävs snö för att kunna åka skidor…

  Nilla med fullt fokus

 Teamwork!

Adventshälsningar / Anna