Midsommar, kusinmys i Enviken, stughäng, syskonkärlek, läger med familjär klang, intensiv vardag, onormal trötthet, tacksamhet och på söndag blir det ispremiär… Japp, livet är allt annat än enformigt!
Inledningen av sommaren har verkligen innehållit det mesta och för min egen del har det varit på gott och ont. Jag älskar när det händer saker, jag älskar när familj och släkt träffas och umgås, blir glad när någon oväntat hälsar på, tycker om att göra små och stora utflykter, mer än älskar att hitta på bus med barnen, hoppa studsmatta, anordna grillkvällar och njuta av allt vad sommaren erbjuder… men, sommar efter sommar, har det en förmåga att bli för mycket, kroppen lägger i handbromsen, alla gamla symptom kommer tillbaka… STOPP!!!
Som tur är har jag lärt mig mycket under resans gång och har insett att det inte går att lura varken kroppen eller knoppen längre. Jag kan inte varken älska eller ta hand om någon annan fullt ut om jag inte tar hand om mig själv först och främst… Ja, ni vet, likt syrgasmasken på planet…
Låter kanske egoistiskt, men i längden är det exakt tvärt om… Jens om någon skulle nog kunna intyga det…
På tal om Jens, vilken kille, vilken pappa, vilken skidåkare! Skulle kunna skriva en uppsats om vår gemensamma resa i med- och motgång… Nej, inga sådana löften än… men det kanske kommer;)
Jag kan lova att det är en balansgång och ett pussel, att hitta en väg, med två barn, med ett intensivt liv, med mål att alla ska må bra längst vägen, med en dröm om att bli bäst!
Jag tycker vi gör det bra, vi är ett grymt team! Trots dippar av trötthet och skador…
Myyys!
Ingen badkruka!
Läger och semester i ett, det är melodin!
Världens bästa g-farmor & g-farfar
Kram / Anna