Nya skridskor

Jag är 33 år, har spelat hockey hela livet till och från, men aldrig köpt några nya skridskor. Som liten ärvde jag allt av min två år äldre bror, minns även att jag köpt begagnade skridskor av lagkompisar, i Leksand spelade jag med Niclas Perssons gamla och de senaste fick jag ärva efter Jens… 

Jag har aldrig klagat, bara kört på… men vad var det jag kanske gick miste om? 

Frågade de i laget som har koll och blev tipsad om att åka till Sundborn och Sport Ewa. Jens nappade direkt, tyckte jag var värd ett par nya skridskor för första gången😊 Sagt och gjort, i torsdags begav vi oss… och efter att ha testat 3 stycken kände jag, att jag nog hellre behöll mina mjuka sköna… fy, vad det tryckte överallt!

Då plockar de ner värstingmodellen för 7000 kr från hyllan… jag stoppar ner foten, och ja, den kändes inte, alltså underbar… Vad hade jag gett mig in på!? Killen ser nog min reaktion och smyger ut på lagret, kommer tillbaka med en ny kartong och säger att jag hade tur, fjolårsmodellen fanns kvar i exakt min storlek, till nästan halva priset! 

Ut genom dörren klev ett par minuter senare en mycket stolt och förväntansfull tjej! 

Redan dagen efter väntar första träningen, när jag kommer till ishallen visade det sig att träningen blivit inställd… men jag fick köra för mig själv om jag ville… och om jag ville! 

Det var en mäktig känsla att kliva ut på isen, ha en hel ishall för sig själv och få bli bästa vän men ett par sprillans nya skridskor, som jag älskade från första stund… 

Sköna hälsningar / Anna 

Annonser

Höstmys och starka känslor

Två veckor av inskolning har nu gått och det har gått upp och ner. Valde därför att backa lite då vi har möjlighet och denna vecka har jag därför varit kvar på förskolan. Lilly älskar förskolan, alla fröknar, nya kompisar och allt pyssel som finns. Men att lämnas utan mamma eller pappa är förknippat med panik och ångest… Sådana här gånger önskade jag att man visste exakt vad som vore det bästa för Lilly, men det är en ny situation och inte helt lätt att ta de rätta besluten…  När det sedan egentligen inte ”behövs” känns det extra speciellt… och vi behöver påminna oss själva om varför vi valt detta… 

Det är i alla fall en fröjd att få se Lilly tillsammans med de andra barnen och fröknarna, ta del av hennes utveckling och alla beskrivningar och funderingar. Det bor många frågor i en snart treårig flicka😊


I snart två dagar har Jens varit bortrest, Nilla hos farmor och farfar och jag och Lilly ensamma hemma. En mycket ovan situation, som varit både skön och som Lilly uttryckte sig igår, ”Det känns lite tomt i huset, nu när inte pappa också är hemma!”   Inser verkligen att det för det mesta verkligen går i ett, finns knappt några stunder av reflektion och mental återhämtning. Därför har jag uppskattat dessa dagar, har både hunnit sitta ner i min ensamhet över en kopp kaffe, ätit mysmiddag med Lilly och målat en uppsättning figurer till en tavla som är beställd för ett par veckor sedan… 


Men måste erkänna att jag börjar sakna den här godingen nu…


Återigen ett bevis på att det måste finnas kontraster för att kunna se och uppskatta… 

Ta hand om dig! / Anna 

Inskolning & kalas

Just nu sitter jag inne i förskolans personalrum, Lilly sitter på andra sidan väggen och bygger lego med en fröken och två pojkar. Hur hamnade vi här? Vart tog vår lilla flicka vägen… 



Det är många känslor i kroppen kan jag lova, men mest av allt känns det otroligt märkligt, hur tiden kan gå så fort. Jag försöker fånga dagen som det så fint heter, men det är lättare sagt än gjort, då livspusslet kräver sitt… 

Förutom inskolning har vi även hunnit med två kalas, då jag och Nilla fyller dagarna efter varandra… 

Så nu har vi alltså en förskoletjej och en ettåring!!! 

Igår hade vi äran att få ta hand om mina brorsbarn. 


Det var en stolt Lilly som visade upp förskolans lekplats😊 

Nu ska vi se hur länge jag får sitta kvar här inne… än så länge verkar det väldigt lugnt på andra sidan☺️

Ha en bra vecka! / Anna 

Sensommar

Vi kör ett ”bildernafårtalainlägg” 

Inte alla som har somnat i en pool…

Glasstillverkning!

Vinbärsälskaren❤️

Kusinmys en av sommarens höjdpunkter

Blev en natt i tält också…


Våffelfest i kvällssolen❤️


Och kvällen avslutades med myrfotboll tillsammans med bästa hockeylaget😅

Nu blir det skönt att slå igen de blå…

Natti natti / Anna 

Hunflen x 4 & Furuvik

Förra veckan var Jens till den nerlagda skidanläggningen i Äppelbo och röjde liftgatan för att få fritt fram att bli trött. 

Idag försökte jag och några hockeytjejer att hänga med honom uppför slalombacken… vi lyckades inte riktigt, men trötta det blev vi😅 

Låter kanske konstigt, men jag tycker att det är fantastiskt skoj att få utmana sig själv på detta sätt. Man har folk runt sig som man både kan peppa och bli peppad av, man behöver inte springa, utan det räcker att gå för att bli så där skönt trött. 

Återstår att se hur benen känns imorgon… 


Fick även till en semesterdag i veckan, då vi följde med min bror med familj till Furuvik. Sååå mysigt att få återuppleva sådant man uppskattade som barn, nu med sina egna. Det måste vara det mäktigaste i livet just nu…




Kram / Anna 

Ispremiär

Dessa bilder får sammanfatta dagen! Ispremiär i juli, märkligt och alldeles underbart. Visst är det väl häftigt att det kan finnas ett damlag i Vansbro! 

En hockeyspelande tvåbarnsmamma som lever tillsammans med en elitskidåkare… Ni förstår att det finns många inblandade! 

Tusen tack för idag Kjell och Inger❤️ 

Tröttabenhälsningar / Anna 

Sommarkänslor

Midsommar, kusinmys i Enviken, stughäng, syskonkärlek, läger med familjär klang, intensiv vardag, onormal trötthet, tacksamhet och på söndag blir det ispremiär…  Japp, livet är allt annat än enformigt! 

Inledningen av sommaren har verkligen innehållit det mesta och för min egen del har det varit på gott och ont. Jag älskar när det händer saker, jag älskar när familj och släkt träffas och umgås, blir glad när någon oväntat hälsar på, tycker om att göra små och stora utflykter, mer än älskar att hitta på bus med barnen, hoppa studsmatta, anordna grillkvällar och njuta av allt vad sommaren erbjuder… men, sommar efter sommar, har det en förmåga att bli för mycket, kroppen lägger i handbromsen, alla gamla symptom kommer tillbaka… STOPP!!! 

Som tur är har jag lärt mig mycket under resans gång och har insett att det inte går att lura varken kroppen eller knoppen längre. Jag kan inte varken älska eller ta hand om någon annan fullt ut om jag inte tar hand om mig själv först och främst… Ja, ni vet, likt syrgasmasken på planet… 

Låter kanske egoistiskt, men i längden är det exakt tvärt om… Jens om någon skulle nog kunna intyga det… 

På tal om Jens, vilken kille, vilken pappa, vilken skidåkare! Skulle kunna skriva en uppsats om vår gemensamma resa i med- och motgång… Nej, inga sådana löften än… men det kanske kommer;) 

Jag kan lova att det är en balansgång och ett pussel, att hitta en väg, med två barn, med ett intensivt liv, med mål att alla ska må bra längst vägen, med en dröm om att bli bäst! 

Jag tycker vi gör det bra, vi är ett grymt team! Trots dippar av trötthet och skador… 

Myyys!

Ingen badkruka!

Läger och semester i ett, det är melodin!

Världens bästa g-farmor & g-farfar

Kram / Anna