Fullt upp!

Har blivit lite uppdateringar här för min del, svaret stavas BARN! Och har det blivit någon lugn stund har jag prioriterat min egen sömn… Men nu ligger jag här i sängen bredvid mina två små sovande sköningar och tänker dela med mig lite ord men framför allt sammanfattande bilder från den senaste tiden. 


Jag kan lova att jag inte varit sysslolös! Är en galen tid just nu, Nilla som börjat ta sig fram och Lilly som fortsätter att upptäcka och utmana livet… Jag gråter av både utmattning och total lycka! För det är vad det är just nu, sjukt intensivt men samtidigt alldeles underbart! 

Den här grabben ser vi inte så mycket av, men det närmar sig slutet på denna säsong och vi njuter desto mer de dagar vi får ha honom hemma…

Just nu har vi landat i Sälen ännu en gång och vi suger ut det sista av vintern… 

Idag har vi hejat på Leksand som lyckats förlänga spänningen, på lördag är det Pappa Jens som vi håller tummarna för! 

Gonatt / Anna 

Sköna dagar

Efter Vasaloppet har vi haft några sköna dagar här uppe i Sälen. Jens var helt ”överkörd” i början av veckan och tog några familjedagar… vilket vi inte är alltför bortskämda med! 



Nu är han igång i träning igen, men tävlingsledig i helgen. Istället är det Lilly som är anmäld till hennes livs första skidtävling, Parvelrännet går av stapeln nu på söndag, nostalgi! 2,5 år gammal gjorde jag själv tävlingsdebut i den tävlingen och slutade näst sist😊 500 m är det som gäller och vi ser med spänning fram emot resultatet. Kommer hon att starta? Duger det att åka utan backar? Hur mycket snö kommer hon att äta längst vägen? Blir hon rädd för alla som ropar, Heja Heja? Slår hon min placering?? 

Innan vi åker hem hoppas jag att vi imorgon får njuta av ytterligare en dag på fjället… 



Vi hörs / Anna 

Vasaloppet nästa

Så är vi äntligen här, kvällen innan första söndagen i mars… Det har varit ett par sköna veckor här uppe i Sälen. Träning har varvats med lek, vila, mat och bus. 


Tidigare idag sa Jens att han bara vill komma till start, han längtade inte tills allt var över, utan han ville vara ”i det”, njuta av loppet! De orden var länge sedan jag hörde honom säga, det kan nog bli en bra dag imorgon…  

Själv ser jag fram emot att åka med längst spåret, höra ljudet av helikoptern, känna pulsen stiga, veta att snart är de där, göra sig redo, hoppas få se en pigg Jens där framme, langa vätska, snabba sig till bilen och ta sig till nästa kontroll… 

Är fler som är laddade här hemma…


IMORGON KÖR VI!!! / Anna 

Äntligen!

Det blev en minst sagt tuff sjukdomsperiod, Nilla hade feber i 1,5 vecka och jag räknade till sex nätter utan i stort sett någon sömn… Men jag, peppar, peppar… lyckades hålla mig frisk och tack vare våra fantastiska föräldrar fick jag vara med på seriefinalen som vi lyckades vinna. Helt otroligt att lilla Vansbro ska spela i div 1 nästa säsong! 

Förra veckan drog jag ljumsken på en träning så har tyvärr inte blivit någon mer hockey för min del. Tråkigt när sånt händer, men var kanske inte så konstigt efter att ha en ”överkörd” kropp… Men hockey blir det ändå mycket av här hemma:


I måndags kom så ÄNTLIGEN Jens hem!!! Barnen var friskförklarade och jag kan lova att det var minst en tjej som blev överlycklig. Här får ni se vad som var det första Lilly ville göra med pappa, förutom en massa kramar förstås. 



Hann landa hemma ett par dagar innan vi begav oss upp mot vårt vinterparadis i Sälen för ett par veckors vasaloppsuppladdning. Är på plats nu och det är otroligt hur man kan uppskatta att ha familjen samlad igen. Nu hoppas vi att Jens lyckas komma i form och göra sig redo för att om exakt en vecka stå på startlinjen där nere i Berga by… Jag får rysningar av bara tanken… Men innan dess ska förutom en del träning, mycket mys och bus hinnas med😊


Och tro inte att skridskorna lämnades hemma…



Igår gjorde jag och Lilly en favorit i repris och begav oss upp till Hemfjällsstugan. 


Hälsningar Anna

Sjukdomstider

Så är Jens på väg ner till Italien, Lilly har avklarat vinterns första förkylning och hemma är jag med en febrig Nilla som tydligen inte fick klara sig denna gång…


Jens har aldrig varit någon ”typisk” skidåkare som varit rädd för förkylningar, men med allt strul som varit så har vi tillsammans bestämt oss för att denna gång göra allt vi kan för att han ska få hålla sig frisk. Återstår att se när vi får ses igen… 

Mellanlandade hemma… Men fick inte komma in! 

Hann i alla fall ses några dagar vid stugan i Sälen innan Lilly insjuknade.


Nu håller jag tummarna för att jag själv får hålla mig frisk, på söndag väntar nämligen seriefinal och chansen att få kvala upp till div 1. 

Vi hörs! / Anna 

Underbara Sälen

Det som skulle ha varit tre dagar i Sälen blev en dryg vecka… Trist att Jens blev tvungen att stå över helgens tävling, men mysigt att få vara uppe i fjällen med familjen och hinna med både skidåkning och stugmys. 

För min del innebar det att jag fick byta ut skridskorna mot skidorna några dagar. Dagar som dessa var det inte helt fel… 

Även Lilly har invigt sina nya skidor på riktigt. Vilken tuff tjej! ​

Höjdpunkten under veckan var nog ändå när jag och Lilly begav oss ut på äventyr.  Lilly i pulkan och jag tog fram envisheten och trotsade stormen och sakta men säkert tog oss upp till Hemfjällsstugan där vi avnjöt en välförtjänt korv med bröd och gulaschsoppa. 

Tack Kjell och Inger för att ni tar hand om dessa två juveler och möjliggör så att även jag får svettas ibland!

Kojbygge hann vi med!

Nu är vi snart hemma igen och på torsdag reser Jens ner till Italien. Det ska bli spännande att se hur det går… Sist jag såg honom stakandes på fjället såg det lovande ut… 

Vi hörs! / Anna 

Det går upp och det går ner

Blev ju en fantastisk Kinaresa för Jens del och jag kan lova att det var en mycket nöjd och lättad kille som kom hem för en vecka sedan. Trots alla motgångar i bagaget lyckades han visa för både sig själv och andra att han har något extra som skidåkare… Något som trots en ”stökig” uppladdning räckte ända upp på pallen! GRATTIS Älskling!!!


På hemmaplan hann vi med en hel del, bland annat tvingades vi dansa ut julen då granen plötsligt började lukta kattkiss… 

Förutom att Jens var glad så var han även drabbad av det så kallade jetlaget. Inte mycket hjälp att få hem😉

Trots en hel del middagslurar lyckades någon Kinabacill bita sig fast och natten till igår vaknade jag av att Jens klagade över sår hals. Väldigt trist nu när han var på gång… Men han har tagit det med ro, en styrka som jag beundrar! Istället för resa till Seefelt idag har Lilly fått lyxtid med sin pappa. 

​​

Återstår att se om det blir en till skidåkare i familjen…

Nu blickar vi framåt och hoppas på snabbt tillfrisknande! / Anna 

Många känslor

Den sista tiden har för mig präglats av starka känslor av alla de slag.

 December månad hade jag sett fram emot som en månad med hela familjen på plats hemma, julmys och lugn och ro innan Jens skulle vara bortrest mer eller mindre varje helg fram till och med april. Istället blev det för Jens del jakt efter snö och rymning från snorig flickvän… Och mitt i allt lämnade älskade mormor oss… 

När man själv känner sig så där helslut, ledsen och det enda man vill är att bli ompysslad… Försvinner snön och man vet att varje mil på skidor är av stor betydelse för resten av säsongen och Jens om någon är värd att få chansen att förbereda sig på bästa sätt… Då är det svårt att hantera alla dubbla känslor…

Nu är jag så glad att han fick njuta av några fina pass till fjälls och att Jens i skrivande stund sitter på ett plan på väg mot Kina för att göra sitt bästa utifrån de förutsättningar han har. 

Jag håller tummarna för att han får hålla sig frisk och hel och ställa sig på startlinjen och göra både sig själv och teamet rättvisa! Det är han värd! 

Mitt i allt detta har vi även hunnit tagit farväl av mormor, firat in ett nytt år och njutit av massor av tid tillsammans med min syster, bror och hans fina familj. 

Luftade Jens lite innan det var dags att börja resan mot Kina

Nilla 4 månader på nyårsafton

Älskade & saknade Mormor❤️
God Fortsättning önskar jag er alla / Anna

Älskade mormor

Tänk vad livet är märkligt, oftast går det i 110 och känns som ett pussel. Små motgångar känns som hela världen… Man planerar och försöker klämma in så mycket det bara går… 

Idag försöker jag bara andas, en kram från Lilly får mig att gråta, ser det vackra i ett ljus som brinner och högst upp på önskelistan står en önskan om att någon gång få träffa min älskade mormor igen. Men jag vet att det inte blir i det här livet… 

Min mormor fick leva 94 år, vad hon hann uppleva går inte ens att föreställa sig, jag fick 32 år med henne och har alltid haft henne som min stora trygghet… 

Hon var sååå trött på slutet, sov mest där hemma i sin fåtölj. Eller hemma hos mamma, mormor i fåtöljen och jag passade på att vila med Nilla på bröstet i soffan. Vi vilade alla tre, av olika anledningar… 

Våra ”småkullor” var det som fick henne att le på slutet, att orka öppna ögonen och säga hej… Nu finns bara minnen kvar, minnen som gör så ont samtidigt som det känns så vackert.

En påminnelse om vad som betyder något, en påminnelse om att vi ska passa på att ta hand om varandra och som mormor ofta sa, berätta allt gott du tänker… Det ska jag bli bättre på mormor❤️ 


Ta hand om varandra där ute! / Anna