Inskolning & kalas

Just nu sitter jag inne i förskolans personalrum, Lilly sitter på andra sidan väggen och bygger lego med en fröken och två pojkar. Hur hamnade vi här? Vart tog vår lilla flicka vägen… 



Det är många känslor i kroppen kan jag lova, men mest av allt känns det otroligt märkligt, hur tiden kan gå så fort. Jag försöker fånga dagen som det så fint heter, men det är lättare sagt än gjort, då livspusslet kräver sitt… 

Förutom inskolning har vi även hunnit med två kalas, då jag och Nilla fyller dagarna efter varandra… 

Så nu har vi alltså en förskoletjej och en ettåring!!! 

Igår hade vi äran att få ta hand om mina brorsbarn. 


Det var en stolt Lilly som visade upp förskolans lekplats😊 

Nu ska vi se hur länge jag får sitta kvar här inne… än så länge verkar det väldigt lugnt på andra sidan☺️

Ha en bra vecka! / Anna 

Annonser

Oflyt i Trollhättan

Fin tävling och en riktigt bra känsla i åkningen i Alliansloppet i Trollhättan idag. Men många med i klungan och ingen som kom loss vilket gjorde loppet trångt och en kamp om positionerna. Låg med bra på andra och sista varvet för att vara med när körningen skulle börja på allvar. Men med 500 meter kvar tog dagen slut då någon körde på staven och spetsen rök. 

Riktigt surt då jag kände mig stark och ”transportsträckan” var klar och loppet skulle avgöras. Nya tag och tar med mig att kroppen funkar! 

/ Jens

Sensommar

Vi kör ett ”bildernafårtalainlägg” 

Inte alla som har somnat i en pool…

Glasstillverkning!

Vinbärsälskaren❤️

Kusinmys en av sommarens höjdpunkter

Blev en natt i tält också…


Våffelfest i kvällssolen❤️


Och kvällen avslutades med myrfotboll tillsammans med bästa hockeylaget😅

Nu blir det skönt att slå igen de blå…

Natti natti / Anna 

Skönt kvitto

I söndags fick jag äntligen sätta på mig nummerlappen igen då Grönklitt double polding hill race arrangerades av Lager 157, ett rullskidlopp på 13 km och dryga 380 höjdmeter. 

Blev ett fint startfält och även bra fart från början uppför den långa backen. Mitt mål för dagen var att utmana mig själv mentalt och bryta några spärrar… 

Jag låg med bra inför den sista stigningen upp mot toppstugan och där fick jag verkligen chansen att göra slag i saken. Kände mig rejält trött, men lyckades klämma ut det sista och kunde rulla över mållinjen som förste man. 

Känns som en stor lättnad efter en försäsong som även i år varit kantad av några för många motgångar. Tar nu med mig detta resultat och hoppas på en givande sensommar och höst. 

Testade nya X-Kross brillorna!

Hunflen x 4 & Furuvik

Förra veckan var Jens till den nerlagda skidanläggningen i Äppelbo och röjde liftgatan för att få fritt fram att bli trött. 

Idag försökte jag och några hockeytjejer att hänga med honom uppför slalombacken… vi lyckades inte riktigt, men trötta det blev vi😅 

Låter kanske konstigt, men jag tycker att det är fantastiskt skoj att få utmana sig själv på detta sätt. Man har folk runt sig som man både kan peppa och bli peppad av, man behöver inte springa, utan det räcker att gå för att bli så där skönt trött. 

Återstår att se hur benen känns imorgon… 


Fick även till en semesterdag i veckan, då vi följde med min bror med familj till Furuvik. Sååå mysigt att få återuppleva sådant man uppskattade som barn, nu med sina egna. Det måste vara det mäktigaste i livet just nu…




Kram / Anna 

Ispremiär

Dessa bilder får sammanfatta dagen! Ispremiär i juli, märkligt och alldeles underbart. Visst är det väl häftigt att det kan finnas ett damlag i Vansbro! 

En hockeyspelande tvåbarnsmamma som lever tillsammans med en elitskidåkare… Ni förstår att det finns många inblandade! 

Tusen tack för idag Kjell och Inger❤️ 

Tröttabenhälsningar / Anna 

Sommarkänslor

Midsommar, kusinmys i Enviken, stughäng, syskonkärlek, läger med familjär klang, intensiv vardag, onormal trötthet, tacksamhet och på söndag blir det ispremiär…  Japp, livet är allt annat än enformigt! 

Inledningen av sommaren har verkligen innehållit det mesta och för min egen del har det varit på gott och ont. Jag älskar när det händer saker, jag älskar när familj och släkt träffas och umgås, blir glad när någon oväntat hälsar på, tycker om att göra små och stora utflykter, mer än älskar att hitta på bus med barnen, hoppa studsmatta, anordna grillkvällar och njuta av allt vad sommaren erbjuder… men, sommar efter sommar, har det en förmåga att bli för mycket, kroppen lägger i handbromsen, alla gamla symptom kommer tillbaka… STOPP!!! 

Som tur är har jag lärt mig mycket under resans gång och har insett att det inte går att lura varken kroppen eller knoppen längre. Jag kan inte varken älska eller ta hand om någon annan fullt ut om jag inte tar hand om mig själv först och främst… Ja, ni vet, likt syrgasmasken på planet… 

Låter kanske egoistiskt, men i längden är det exakt tvärt om… Jens om någon skulle nog kunna intyga det… 

På tal om Jens, vilken kille, vilken pappa, vilken skidåkare! Skulle kunna skriva en uppsats om vår gemensamma resa i med- och motgång… Nej, inga sådana löften än… men det kanske kommer;) 

Jag kan lova att det är en balansgång och ett pussel, att hitta en väg, med två barn, med ett intensivt liv, med mål att alla ska må bra längst vägen, med en dröm om att bli bäst! 

Jag tycker vi gör det bra, vi är ett grymt team! Trots dippar av trötthet och skador… 

Myyys!

Ingen badkruka!

Läger och semester i ett, det är melodin!

Världens bästa g-farmor & g-farfar

Kram / Anna