Vallaservice i Sälen under Vasaloppsveckan

När jag nu lagt mina egna skidor på hyllan är jag redo att ta mig an dina!

Ska Ni åka något lopp under Vasaloppsveckan och behöver hjälp med vallningen finns jag redo i Sälen. Jag tar med mig erfarenheten från mina år i landslaget, långloppscupen, de nio Vasaloppen och framförallt att jag vallat mina egna skidor under karriären.

19:e februari – 1 mars är jag på plats i Sälen. Skidorna lämnas och hämtas på Gubbmyren (utanför Lindvallen). Adress: Häxringsvägen 16.

Välj bland följande alternativ eller diskutera vid inlämningen. Skidorna behöver inte vara rengjorda, det fixar jag.

Vallapaket enbart glid eller skinskidor:
Skidorna prepareras för enbart glid eller vid skin rengörs och impregneras fästzonen för bättre glid och minskad ifrysning. Rillning (handstrukturering) ingår.

Fluorfritt                                                                    500 kr

Högfluorparaffin                                                      700 kr

Högfluorparaffin + pulver                                      900 kr

Vallapaket glid + fäste
Skidorna prepareras med både glid och fäste. Rillning (handstrukturering) ingår.

Fluorfritt                                                                     700 kr

Högfluorparaffin                                                       900 kr

Högfluor + pulver                                                    1100 kr

Alla priser inkl. moms

Länk till utskriftsvänligt blad

 

Boka din vallning:

jens@teamjens.se

073-7776964

Mvh Jens Eriksson

Jens Eriksson Sports AB

Bygge skidtestning och äventyr

Livet utanför skidspåret rullar på men det har faktiskt blivit en del nya äventyr ändå i spåret.

Fick den äran att följa med till Tour de Ski som testpilot för det svenska landslaget och det var med spänning jag nu fick stå på den andra sidan. Min uppgift var helt enkelt att testa skidor för att få fram de produkter som för dagen gick bäst. Det främsta jobbet för mig blev att tillsammans med fästvallaansvarige testa fram den fästvalla som för dagen fungerade bäst. Ett tufft jobb som innebar många mils skidåkning innan tävlingarna drog igång. Lite annorlunda att köra så mycket med fäste efter min fotskada och många års stakning i långloppscupen. Men riktigt skoj och ganska lyckat ändå med några pallplatser under Touren.

Dessutom blev det i helgen också ett inhopp i Skidspelen i Falun där det var klassisk sprint på programmet och för min del en hel del mil i den tuffa sprintbanan på Lugnet. Lite blött och lurigt före gjorde utslagen ganska stora i testerna. Men riktigt kul med både seger och tredjeplats!

Lite sugen att tävla igen blir man allt, men efter två dagars testning var min fot rejält ansträngd och haft svårt att kunna gå normalt på ett par dagar nu. Trist så klart, men också förståelse för mitt beslut att lägga skidorna på hyllan.

Sedan våren har vi byggt och slitigt, målat och listat men till slut också flyttat in. I november var vi inne och med de flesta listerna på plats och nu skulle jag kunna säga att vi är så klara man kan bli som husägare. Självklart ska det alltid finnas något att göra och just nu är det garaget där timmarna läggs.

Det är dags…

Var sak har sin tid och det har nu blivit dags för mig att lägga elitsatsningen åt sidan. Det är med blandade känslor jag nu lämnar skidspåret.

En lång sommar och höst har gått sedan sista målgången i Levi i april, en tid som ägnats åt familjen och huset. En tid att få iordning alla projekt som ställts åt sidan och framförallt tid som varit uppskattad för familjen där barnen har varit lyckliga över att få ha pappa hemma varje dag! En tid utan att lägga press på sig själv och att pressa sig själv till det yttersta har gjort mig och de gamla skadorna gott.

Jag blev ingen VM medaljör, inte heller någon Vasaloppsvinnare. Men klart att man ändå kan känna sig lite stolt emellanåt över sin tid i skidspåret. Den resan jag fått uppleva hade jag inte kunnat drömma om när jag stod på startlinjen i min första skidtävling som 17-åring i Lilla SS i Falun, där jag fick avstå andra dagens jaktstart pga att jag aldrig stått på ett par skejtskidor. Detta till 54 världscupstarter, en VM start, 6 säsonger i Ski Classics och tävlingar från Kina till Canada, Davos till Sochi, Sälen till Mora. Men kanske den bästa ändå blev SM guldet på 5-milen i Åsarna.

Men det är inte utan att känna att den där cykelkraschen hösten 2015 och frakturerna som följde ändrade villkoren för min fortsatta skidkarriär. Efter den förlorade säsongen som följde bestämde jag mig för att verkligen ge mig chansen att komma tillbaka, trots läkares varningar om att skidkarriären kunde vara över redan då. Ytterligare tre säsonger blev det, men smärtan som följde under alla följande träningspass sedan dess har nu gjort att motivationen för fortsatt satsning inte längre är 100 %.

Jag vill tacka alla som varit med på resan. Min familj Anna, Lilly och Nilla, mamma och pappa, farfar (min största supporter som hann vara med när jag vann Klarälvsloppet under sina sista dagar), släkt och vänner, lyckönskningar och hejarop. Alla lagkamrater och teammedlemmar, jag kommer sakna er! Tack till mitt sponsornätverk ”teamjens” som varit ett otroligt stöd genom med- och motgång. Materialsponsorer som varit med hela vägen, Salomon, Swix, Fischer och Lillsport! Mitt fantastiska serviceteam som varit på plats under alla Vasalopp, min mentala coach Magnus Tångring, Svenska Skidförbundet för förtroendet i landslaget, Anders och Jörgen Aukland för ert driv och chansen att utvecklas ytterligare med sjukt tuff träning i Team Santander, Daniel och Rikard Tynell m.fam. för ert intresse och proffsighet samt det förtroende och chansen ni gav mig i Team Tynell!

Stort tack!

Skidhälsningar Jens

Framtidsplaner då? Många idéer, men svårt att fundera för djupt då jag alltid går in till 100 procent i det projekt jag är i för stunden. Just nu ligger fokus på att bygga klart huset vi renoverat senaste 1,5 året och som vi nu äntligen kunnat flytta in i. Framöver, något praktiskt, snickare kanske? ventilationstekniker? rörmokare? drönarpilot? Vi får se 🙂

Sista racet

Då var säsongen över efter sista racet i Ylläs-Levi på 67 km. En riktigt fin tävling i fin terräng men tyvärr för min del med en form som kunde varit bättre. Till slut i mål på en 69:e plats…

Känns ändå skönt att avsluta säsongen som får summeras med en del strul. Visserligen var det på väg åt rätt håll innan Vasaloppet men det grusades tyvärr i en rejäl förkylning två veckor innan. Efter Birkebeinerrennet var jag på väg tillbaka igen men återigen en sjukdom med feber, magproblem och förkylning gjorde att det blev svårt att avsluta på annat sätt än det blev.

Detta var också den sista tävlingen för Team Tynell då Rikard nu gjort sin sista säsong och teamet läggs ned. Jag är otroligt tacksam för att jag fick chansen att köra för teamet och fortsätta min satsning efter det tvära slutet i Team Santander. Ett mer familjärt men ändå proffsigt upplägg får man leta efter!

Nu blir det semester en vända framöver och se till att huset blir inflyttningsklart!

Skid- och vårhälsningar Jens

I mål efter Birken

En fin skiddag blev det idag i Birkebeinerrennet med 54 tuffa kilometer. Efter omständigheterna med sjukdom före Vasan, armbågsproblem och svårt att komma igång med skidåkningen igen efter det så var det ändå en ok dag. Visst, det är inte skoj att åka in på en 34:e plats men jag fick för en gångs skull en ärlig chans och kunde åka hela vägen utan skador och strul och var trött i mål.

Här lite av innehållet idag i den 3,5 kg tunga ryggsäcken. En påse sand, 14 st AA batterier, en vikt på 1,25 kg samt byxor, jacka, torr tröja, buff, mössa och vantar. Samt mobilen som fick hänga med.

Höll inte

Vilket lopp, tungåkt och långsamt. Men för min del usla förberedelser med 11 dagars förkylning följt av ryggproblem och osäkert om jag skulle starta ända in till söndag morgon.

Efter ca 25 km började armbågen att strula och efter det fick jag kriga med smärta varje stavtag. Körde på ändå men med förberedelser av kaos var armarna slut in i Lundbäcksbackarna och var tvungen att inse att det bästa var att kliva av i Oxberg för att inte armbågen skulle gå sönder helt.

Så var det med det…

Taskig tajming

Nu är det inte många dagar kvar till årets höjdpunkt. Men jag hade gärna haft en bättre uppladdning bakom mig. Har precis avverkat en 10-dagars dunderförkylning och idag börjat röra mig så smått.

Så inte riktigt den förberedelsen jag hade hoppats på och just nu är det bara att ta det dag för dag. Det får bli en uppladdning helt på känsla och bara försöka komma in i skidåkningen igen.

I alla fall på plats i Sälen och självklart hoppas jag på start på söndag!

Sportlovshälsningar Jens

Då försöker vi igen…

Fortfarande i München efter ett dygn av kaos och inställda flyg. Bokade hotell igår kväll vilket visade sig vara dubbelbokat så vi fick tillbringa natten på en soffa på flygplatsen.. Nu gör jag ett nytt försök att komma hem. Är uppe i två dygns resa hittills 😏

Vi hade ju i alla fall tur med vädret! idag…..

Snöproblem..

Då var vi på väg hem från Toblach efter en veckas uppladdning. Uppladdningen startade efter Marcialonga med vila och sedan några bra träningsdagar i Val di Fiemme. Efter det resa till Toblach för tävling lördag.

Men… snön gjorde att området blivit lavinområde och därmed fick inte tävlingen köras, inställt!

Avslutade vistelsen i Toblach med ett bra intervallpass i världscupbanan innan en lång resa till München igår kväll. Brennerpasset avstängt pga. snö och stillastående lastbilar. Köer och omvägar och idag likaså, snö och kaos. Sitter nu på planet och hoppas ta oss iväg till Stockholm…

Ska bli skönt att komma hem (när det nu blir..) och ladda om och gå in i ”Vasamode”. Alltid lite speciellt att ladda inför den tävlingen och oavsett om formen inte infunnit sig som jag vill har jag stor tro på att det kommer att förbättras till Vasaloppet!

För övrigt ganska fint väder i Val di Fiemme!

Men blåsigt i höstas! Inte många träd som klarat sig

Marcialonga

Så var Marcialonga över för denna säsong. Inte riktigt vad jag hoppades på för min del tyvärr. Farten fanns inte där igår och fick tidigt slita för att hänga med. Direkt från start skruvades tempot upp, Petter Eliassen var som vanligt urstark och sprängde fältet. Jag hängde med täten ca 5 km men tappade sedan och hamnade till slut tillsammans med en klunga från vändningen i Canazei och ned till målet i Cavalese. Känslan var något bättre sista milen och drog min klunga ganska länge för att hålla uppe farten.

Trots allt ytterligare en bra genomkörare som behövs för kommande helg i Toblach. På lördag körs 50 km loppet mellan Toblach och Cortina. Stannar i Italien nu under veckan för att få några bra dagar att ladda vidare.

Skidhälsningar Jens