Glad Påsk! 

   
Lillys första påskägg funnet!

Coolingen som trivs på fjället!  
Påskharen har lämnat spår…
 

Årets skapelse!
   
Vår söta påskkärring!

Påsktjuven på besök! Snart är alla fjädrar borta…

 Befinner oss fortfarande uppe i Sälen där vi nu njuter av påsken! Snö finns det gott om, likaså påskmat och godis. Tyvärr lyser solen med sin frånvaro, men man kan inte få allt.

 Underhållning har vi dagligen i form av Lilly i sin absolut bästa form. Det är så otroligt mäktigt att få vara mamma, att se Lilly utvecklas och ta emot och ge all den kärlek man känner. Att få bli mamma har varit min största dröm sedan jag själv var barn… Jag har och har nog alltid haft barnasinnet nära till hands, därför är det nu min chans att leva ut allt, busa, leka, vara kreativ och göra om allt som jag gjorde som barn. Frågan är om det är jag eller Lilly som har mest kul😃

Jens han tränar på och laddar för Årefjällsloppet kommande helg. Ser väldigt harmonisk ut, både i skidspåret och utanför, men klagar lite över sämre återhämtning än vanligt. Inte konstigt med den bakgrunden… Men är väldigt duktig på att lyssna in kroppen och gör medvetna val som jag anser är hans absolut största styrka! Blir spännande att se honom på startlinjen igen…

Snart ska vi åka till Hundfjället och kolla på tävlingen Uppåt väggen, där deltagarna först med utrustningen med sig ska springa uppför den brantaste slalombacken för att sedan komma först ner. Både jag och Jens har tidigare varit med men skaderisken är ganska hög så i år nöjer vi oss med att vara åskådare. Skador har det varit nog av… Sedan blir det nog att släppa loss till Hasse Andersson som ska uppträda vid Sälfjällstorget.

En glad påsk helt enkelt!

Och Glad Påsk önskar vi er alla! / Anna

Annonser

Sista rycket redan

Just nu befinner vi oss i Sälen och här är det fortfarande mycket snö och fantastiskt fina förhållanden för skidåkning. Rehabiliteringen av foten går framåt om än långsamt och samtidigt är kroppen inte i ”normalt” slag än. Men det kan jag heller inte förvänta mig redan nu. Men det gäller att anpassa träningen för att vägen tillbaka ska bli så bra som möjligt. Jag känner framförallt av att man inte har grundträningen då träningen sliter mer och man behöver längre vila mellan passen. Jag avstod Birkebeinerrennet i helgen eftersom jag inte vill ta några risker med foten då det är några krävande backar utför. Samtidigt har jag fått lyssna på kroppen då jag får bakslag på foten speciellt under långa pass. 

Just nu är det Årefjällsloppet 2:a april jag laddar för som också blir avslutningen av långloppssäsongen som blev kort i år. Men det känns fantastiskt att få komma tillbaka på skidorna igen nu i vårvädret i Sälen!

   
    
 

Vårkänslor!

Igår kväll packade vi bilen full och begav oss mot Sälen för obestämd tid, fördelen med att vara mammaledig och vara tillsammans med en skidåkare! Och jag älskar det! Dagens bilder säger allt: 

  SOL! Gulaschsoppa vid Hemfjällsstugan

  Moster Ida och Lilly leker ”tittut” Gratis träning!
Jens såg vi bara ryggen på till en början, sen avverkade han 4 timmar i något snabbare tempo än oss livsnjutare…

Ikväll ska vi heja på Leksand som kan avancera till direktkval mot SHL. Och imorgon får vi besök av goda vänner, prognosen lovar sol och en till dag med 10 grader! Bara att tacka och ta emot… 

Våriga hälsningar/Anna

Vasaloppet

Jag nådde min dröm och det blev en start i Vasaloppet 2016! Den här gången bara så glad att komma till start och det var en annorlunda känsla att stå på startfältet med alla de jag hittills under vintern bara sett åka på tv. Den här dagen hade jag bestämt att jag bara skulle ha kul och försöka hänga med så länge det gick. Just den här dagen och med snö och motvind skulle inte det vara några problem till en början i alla fall. 

Detta blev också första gången jag skulle staka hela loppet, jag hade ju inget val med tanke på foten. Men med snö och svåra förhållanden var detta ändå det enda rätta. Jag låg med långt bak i fältet men efter Risberg blev det körning där framme och det var då nära jag hade ramlat av fältet då det blev en lång väg för att ta sig ikapp. Men ned mot Oxberg hade jag bra krafter och kunde vara med täten till efter Hökberg där det började gå väldigt fort. Då började jag känna att man inte hade så många mil skidor i armarna och att tempoökningarna saknades. Det var ett riktigt jagande för att komma ikapp tätklungan på 30 man och i Eldris var det inte mer än 16 sekunder. Men det blev till att inrikta sig på att ta sig till Mora och i mål på en 31:a plats. Ett resultat jag annars skulle vara mycket missnöjd med men som denna dag kändes som en stor seger! 

Foten är nu åter bättre och det går i små steg framåt för varje dag. Eller snarare ”ett steg bak, två fram”. Precis som med träningen! Direkt efter målgång var jag tvungen att plocka fram kryckorna igen då foten blev ganska ansträngd av skidåkning i 4 timmar.. 

Nu är jag åter i träning och här i Snöån finns många fina spår i gammaldags terräng, inte riktigt något att staka i, men det går om man vill! Nu siktar jag mot Årefjällsloppet 2 april och kör ev. Birken nästa helg. 

  

Vasaloppet från sidan

Söndag morgon och det var en avslappnad men laddad Jens som jag mötte vid frukostbordet. ”Det här ska bli kul!”sa Jens innan han kramade om Lilly och begav sig ner mot starten. Vi andra packade matsäcken, blöjor och alla flaskor och termosar med dricka, en spännande och känslosam dag väntade! Första stoppet var i Mångsbodarna, Lilly placerade vi i pulkan medan vi förberedde den första langningen. Det dröjde inte länge förrän hon satt där och sov helt ovetande om att pappa snart skulle passera tillsammans med alla andra i den stora första klunga av skidåkare. Han såg oförskämt pigg ut och bjöd till och med på ett leende när han såg mig. Langningen gick bra och vi drog vidare mot nästa stopp… Hann med några mackor innan det var dags att inta position vid spåret. Ljudet av helikopter får pulsen att öka och Lilly som nu var vaken i pulkan tyckte det var riktigt spännande. Enligt förvarningen låg Jens fortfarande med i tätklungan, kan lova att jag kände mig rörd när jag såg honom komma… 

Även vår tredje och sista langning gick bra, Jens hade då en liten bit fram till de främsta men var redan då en vinnare! Med Lilly i pulkan sprang vi sedan genom Mora för att hinna se målgången. Det blev ett speciellt Vasalopp med 29 man med i spurten. Dahl var den som drog det längsta strået, tyvärr lyckades ingen från teamet ta sig upp på pallplats. Helt sjukt vilka små marginaler som till slut avgör efter så många och långa förberedelser och efter nio mils skidåkning. Idrotten är speciell! 

Knappt 2 min efter täten kom så Jens in på upploppet tillsammans med 6 andra. Där och då kan jag lova att jag hade tuppskinn och tårar i ögonen, vilken galen prestation, vi skrek och fick se Jens vinna den spurten och korsa mållinjen som 31:a man! Full av lycka och i chock gick det dock inte att undvika att undra hur detta hade kunnat sluta med mer än några timmars skidåkning i bagaget… 

Förutom Jens prestation vill jag hylla vår fantastiska Lilly som endast drygt 1 år gammal redan varit med om två Vasalopp. En riktig cooling, det är vad hon är! 

Vi höres! / Anna  

   

Imorgon kör vi!

Alla förberedelser klara och imorgon är det dags för start i Vasaloppet! Målet som jag haft i skallen under alla de träningspass och timmar man lagt ned det senaste året. Men detta år med en helt annan känsla inför loppet. På ett sätt är jag troligtvis den gladaste skidåkaren på start imorgon, men samtidigt lite nervös om hur kroppen ska svara efter de få mil jag har i kroppen. Det struntar jag i och bara kör. 

För tre veckor sedan fick jag börja belasta foten och någon dag senare tog jag de första stapplande stegen. Jag hade då en dröm men förstod att den kanske skulle vara lite väl galen, nämligen att starta i Vasaloppet. Nu är jag där och jag ska bara njuta av de 9 milen!

Nu kör vi!

Vasaloppsuppladdning

Äntligen befinner vi oss uppe i stugan i Sälen, har längtat hit hela vintern! Det är något speciellt med fjällmiljön, man blir liksom så skönt avslappnad. Första dagarna hade vi min brors barn med oss och hann med en hel del skid- och pulkaåkning. Sedan har mycket handlat om skidtest, lek och matlagning. Jens har testat skidor, Lilly lekt med farfar och jag och Inger har lagat mat till hela teamet. Igår hann även jag med att köra andra sträckan på stafettvasan, det blev ett par slitsamma mil mellan Mångsbodarna och Evertsberg. Med knappt något fäste i det uppåkta spåret och med för mycket fäste i de övriga spåren blev det ett speciellt lopp… Att åka förbi någon var nästan lönlöst då det tog stopp i de lösa oåkta spåren, att rätta sig in i ledet är inte riktigt min grej, i alla fall inte med nummerlappen på bröstet. Så det blev en frustrerande resa. Men jag liksom resten av laget tog oss i mål och känner oss redan laddade inför nästa års stafett. Just nu ligger Jens och vilar, Lilly hjälper farmor med alla langaflaskor och stämningen är på topp! Inte trodde vi att Jens skulle stå på startlinjen i årets Vasalopp, det är faktiskt helt otroligt och en aning galet! Han är redan en vinnare, så nu är det bara att åka och njuta imorgon och göra sitt bästa!

   

    

 
Lilly fixar rätt dricka till pappa… välling kanske..?

Hälsningar Anna