Seger i Klarälvsloppet!

Oj vilket skönt kvitto efter alla tvivel jag haft på mig själv den senaste tiden! 88 km rullskidor väntade idag i den nya tävlingen Klarälvsloppet från Uddeholm till Karlstad. Detta på en otroligt fin sträckning längs gamla banvallen som numera är cykelväg över 8 mil!

Bra startfält med åkare från de tre topplagen, United Bakeries, Santander och Lager 157 på plats och det blev tidigt körning och sprickor i täten och jag hade några kritiska minuter efter ca 15 km för att komma ikapp tätklungan. Vi blev åtta man som hjälptes åt länge att hålla upp farten. In mot mål var Markus Ottosson och vasaloppsvinnaren John Kristian Dahl starka och satte upp tempo men jag kunde gå om med 200 meter kvar. Grymt skön känsla att få till ett sådant här lopp och ett stort tack till arrangören för en fantastiskt fin och lång tävling!

Men det största idag var att farfar följde loppet live från sjukhussängen i Falun! ❤️

Framåt höst

Idag har vi haft en riktig plockdag i trädgården och städat undan sommaren som aldrig kom. Nu känns det skönt att vara lite mer redo för vintern och förhoppningsvis ska även kroppen vara det. 

Har testat på att utmana foten en del i träningen och bl.a löpt intervaller i slalombacke med stavar och dessutom löpning i myr vilket fungerar överraskande bra! Känslan är underbar då man kan träna löpning igen om än i begränsade former. Man får dock planera in återhämtningen efter för att få det att fungera. Största bakslaget blev dock efter en golfrunda då jag knappt kunde gå dagen efter… tur att golfen inte får så stor plats i vardagen numera 🙂

Imorgon drar vi på läger till fantastiska Villa Långbers i Tällberg för fyra fina träningsdagar. Jag och Rikard startar en dag innan och på fredag kommer ett gäng förväntansfulla vasaloppsmotionärer för att hänga med oss på helgens träning.

/ Jens

Nya skridskor

Jag är 33 år, har spelat hockey hela livet till och från, men aldrig köpt några nya skridskor. Som liten ärvde jag allt av min två år äldre bror, minns även att jag köpt begagnade skridskor av lagkompisar, i Leksand spelade jag med Niclas Perssons gamla och de senaste fick jag ärva efter Jens… 

Jag har aldrig klagat, bara kört på… men vad var det jag kanske gick miste om? 

Frågade de i laget som har koll och blev tipsad om att åka till Sundborn och Sport Ewa. Jens nappade direkt, tyckte jag var värd ett par nya skridskor för första gången😊 Sagt och gjort, i torsdags begav vi oss… och efter att ha testat 3 stycken kände jag, att jag nog hellre behöll mina mjuka sköna… fy, vad det tryckte överallt!

Då plockar de ner värstingmodellen för 7000 kr från hyllan… jag stoppar ner foten, och ja, den kändes inte, alltså underbar… Vad hade jag gett mig in på!? Killen ser nog min reaktion och smyger ut på lagret, kommer tillbaka med en ny kartong och säger att jag hade tur, fjolårsmodellen fanns kvar i exakt min storlek, till nästan halva priset! 

Ut genom dörren klev ett par minuter senare en mycket stolt och förväntansfull tjej! 

Redan dagen efter väntar första träningen, när jag kommer till ishallen visade det sig att träningen blivit inställd… men jag fick köra för mig själv om jag ville… och om jag ville! 

Det var en mäktig känsla att kliva ut på isen, ha en hel ishall för sig själv och få bli bästa vän men ett par sprillans nya skridskor, som jag älskade från första stund… 

Sköna hälsningar / Anna 

Höstmys och starka känslor

Två veckor av inskolning har nu gått och det har gått upp och ner. Valde därför att backa lite då vi har möjlighet och denna vecka har jag därför varit kvar på förskolan. Lilly älskar förskolan, alla fröknar, nya kompisar och allt pyssel som finns. Men att lämnas utan mamma eller pappa är förknippat med panik och ångest… Sådana här gånger önskade jag att man visste exakt vad som vore det bästa för Lilly, men det är en ny situation och inte helt lätt att ta de rätta besluten…  När det sedan egentligen inte ”behövs” känns det extra speciellt… och vi behöver påminna oss själva om varför vi valt detta… 

Det är i alla fall en fröjd att få se Lilly tillsammans med de andra barnen och fröknarna, ta del av hennes utveckling och alla beskrivningar och funderingar. Det bor många frågor i en snart treårig flicka😊

I snart två dagar har Jens varit bortrest, Nilla hos farmor och farfar och jag och Lilly ensamma hemma. En mycket ovan situation, som varit både skön och som Lilly uttryckte sig igår, ”Det känns lite tomt i huset, nu när inte pappa också är hemma!”   Inser verkligen att det för det mesta verkligen går i ett, finns knappt några stunder av reflektion och mental återhämtning. Därför har jag uppskattat dessa dagar, har både hunnit sitta ner i min ensamhet över en kopp kaffe, ätit mysmiddag med Lilly och målat en uppsättning figurer till en tavla som är beställd för ett par veckor sedan… 

Men måste erkänna att jag börjar sakna den här godingen nu…

Återigen ett bevis på att det måste finnas kontraster för att kunna se och uppskatta… 

Ta hand om dig! / Anna 

Spännande möte

Hösten rullar in med stormfart och förberedelserna rullar vidare. Rikard och jag har haft ett par träningsdagar här på  hemmaplan i Dala-Järna och efter ett intervallpass på rullskidbanan tänkte jag visa den finaste cykelrundan häromkring. Blev dock lite extra intressant denna gång då vi halvvägs ut på stigen mot Flatdammen kom över ett krön och tvärnitar då det står fyra björnar 30 meter snett framför oss bredvid stigen. Jag har aldrig vänt runt en cykel så fort och var beredd att gå tillbaka samma väg som vi kom ifrån. Men honan och de tre björnungarna sprang illa kvickt därifrån och vi kunde pusta ut. Riktig häftig känsla men jag gör inte gärna om det på nästa cykelrunda… 😱​ Man har inte riktigt någonstans att ta vägen på en smal stig mitt ute i skogen…

Blev ingen film på björnar men däremot fixade Gabriel Stegmayr lite film på ett par trötta själar under gårdagens intervallpass 😂

​​​

Inskolning & kalas

Just nu sitter jag inne i förskolans personalrum, Lilly sitter på andra sidan väggen och bygger lego med en fröken och två pojkar. Hur hamnade vi här? Vart tog vår lilla flicka vägen… 

Det är många känslor i kroppen kan jag lova, men mest av allt känns det otroligt märkligt, hur tiden kan gå så fort. Jag försöker fånga dagen som det så fint heter, men det är lättare sagt än gjort, då livspusslet kräver sitt… 

Förutom inskolning har vi även hunnit med två kalas, då jag och Nilla fyller dagarna efter varandra… 

Så nu har vi alltså en förskoletjej och en ettåring!!! 

Igår hade vi äran att få ta hand om mina brorsbarn. 

Det var en stolt Lilly som visade upp förskolans lekplats😊 

Nu ska vi se hur länge jag får sitta kvar här inne… än så länge verkar det väldigt lugnt på andra sidan☺️

Ha en bra vecka! / Anna