Större än Allianslopp

Äntligen har jag haft en period av träning som fungerat bra, foten strular men jag kan ändå åka rullskidor långa pass utan att behöva plocka fram kryckorna resten av dagen! Kunde till och med köra ett fartpass med fäste, dvs att använda benen och diagonala. Detta var första gången sedan oktober! Fick visserligen igen det dagen efter med en haltande fot men detta var ett framsteg. 

Vi går i väntans tider här hemma och när som helst kan det vara dags att dra in till BB. Det känns stort att vi nu ska bli tvåbarnsföräldrar! Men det innebär också att en lång resa till Trollhättan och kanske framförallt hem om det skulle visa sig ske något inte blir av. Så i år får jag inte försvara segern sedan fjolåret men som sagt, det är större saker på gång!

Ambulansfärd

Så kom dagen då jag som mamma sattes rejält på prov… Och busen Lilly lyckades skapa rejäl oro och påminna oss alla om hur skört livet är… 

Efter frukost begav sig Jens iväg på ett långpass på rullskidorna. Med tanke på att den väntade förlossningen närmar sig berättade han exakt vart han skulle åka och att det ev inte fanns täckning hela sträckan… Vi fick väl komma och hämta upp honom om det var dags. 

Jag och Lilly tog vagnen hem till ”Mommo” där vi precis hann koka kaffe och förbereda för mysfika ute i solen… Då jag gick in för att hämta Lilly som står vid soffbordet med två burkar… Jag ser direkt att det är Trombyl och en annan medicin! Säger att det där är inget hon får leka med! -Blääää, spott och blä!!!! säger Lilly och lipar med tungan som jag ser är vitflagnig… PANIK!!!! Locket sitter på Trombylburken, men det utan barnlås!!! Ropar på mamma som kommer springande! Vad gör vi nu??? Jag ringer 112 och vi försöker lista ut hur många tabletter Lilly lyckats svälja… Räknar till 62 i burken, 100 var det från början… Ringer ”ägaren” som försöker minnas hur länge han tagit dem och vi ser när de blev uthämtade… Konstaterar att det är ett fåtal tabletter som Lilly kan ha fått i sig! 

Men med tanke på Lillys lilla kropp har de hunnit göra en riskbedömning och skickat ambulans. I mitt huvud kan jag lova att många tankar hann passera… Vad skulle nu hända? Varför lämnade jag Lilly utan uppsikt?… 

Försökte ringa Jens, men som befarat, ingen täckning! Mamma erbjöd sig att åka och hämta honom… Han måste ju hinna tro att det är bebis på väg om mamma dyker upp😊

Ambulansen kom och de ville ta med oss till Falun för observation. Blodsockret kunde tydligen påverkas. Blev ett par stick i fingret under färden in. Som skönt nog visade bra värden. Efter en mindre läkarundersökning fick vi beskedet att vi skulle få åka hem igen. Då var Jens redan på väg… till akuten och inte förlossningen… 

Nu sitter vi i bilen på väg hem, ännu mer tacksamma över att ha varandra! En olycka händer så lätt… 

Var rädda om varandra! / Anna  

 

Inkastad i sprintrace

Igår var jag ute på ett långpass hemma då jag fick ett samtal där de behövde ersättare till en rullskidsprint i Trysil. En rolig liten tävling över två heat på en 600 m slinga, 4 och 6 varv i klassisk stil. Mycket publik och en folkfest under sommarskidskolan som pågår där med 200 barn på skidläger. Jag tog mig till final och ett bra startfält med många sprintkanoner. Jag chansade och körde på andra varvet för att försöka få lucka men det var ju bara dumt på den banan. Ett bra pass dock och Myran Steen vann före Thomas och Even Northug. 

För övrigt har jag kommit igång med träningen igen efter att jag åkt på hörselgångsinflammation! Aldrig tidigare haft men det är inget att rekommendera. En enorm smärta och det sattes in antibiotika direkt och jag fick använda alvedon dygnet runt för att stå ut. Men efter fyra dagar då inget hjälpte fick jag åka in akut och få det rensat och en pinne i örat med desinfektion. Då vände det ganska snabbt och har nu blivit bra igen. Så inte något bra flyt i träningen hittills i sommar men det finns tid att jobba på än in mot vintern! 

Jens